Hägrande forntid (17/3-04)
En äng flödande av lycka
vars vaggande i vinden
fyller min själ med söttma
En dröm om nattens mörker
och månens vakande sken
ut över viddernas lycka
en röst skall färdas
Sångers rytm
fylld av honungsmjöd
ledsagar mitt liv
till svunnen tid
En hägrande forntid
ännu stark
ett land
format av urfäders hand.
