Poetiskt Pladder

Spikar tränger genom min sargade kropp
Smärta, världen idag tynar bort
Öppna vidder med nyslaget hö
Molnen på himlen varnar om regn
Men solen bränner oss likväl till aska

Nagel efter nagel avlägsnas från min hand
Vidöppna sår flödande av arvets blod
Fågelsång i dungens ensliga träd
Vindens vin piskande till vrede
Men lugnt försvinner smärta från klarhet

Ben plockas och mals till kritvit sand
Medvetande eller ej, bara vara någonstans
En röst nynna på forntida sång
Jordens alla energier som samlar sig
Men ej känns världen ensam än

Rep som svidande gnager ben och märg
Ett sista andetag för livets ljus
Elden brinner i mördarens tro
Men dör sanning när budbärare gör